Jag har alltid skytt ordet pop som pesten, undvikit allt som har med det att göra och nekat om någon sa att jag lyssnade på pop. Aldrig! Pop är ju sånt de spelar på RixFm och de andra reklamradiokanalerna, det är ingenting jag lyssnar på! Nästan att jag blir irriterad när de spelar en låt som jag faktiskt tycker om. 
Men när jag sitter på bussen och lyssnar på musik upptäcker jag att det mesta jag har i min mobil är pop. Jag har förstått att pop inte bara är det som spelas på RixFm, det finns mycket mer och väldigt bra pop. Jag satt och lyssnade på Erik Hassle, och jag kan inte göra annat än att älska hans låtar. De är så sjukt mysiga. Och det är pop. Lite mesigt, småmysigt, inte till för att reta upp någon. Det är musik som är gjort av någon som älskar att skapa musik, inte enbart för att väcka tankar och åsikter. Även om det också är en av anledningarna till att musik är så fantastiskt. 

Jag har fortfarande svårt att använda ordet pop för den musik som jag lyssnar på. Jag vet inte varför, men det sitter i. Den där avsmaken. Lustigt, för det är ju väldigt bra musik.

//Får

The Ark med sin Rockbjörn, 2007

Nu kan man rösta på Rockbjörnen. Det var det priset jag saknade i vintras när alla galor var. Jag undrade vart det hade tagit vägen. Men nu är björnen tillbaka och det är dags att rösta! Inför i år har de gjort om rockbjörnen helt, och det är inriktat på live istället för album. Årets svenska låt och årets utländska låt finns fortfarande kvar, annars är det live! jag tycker att det är helt super att de har gjort om priset. Nu är det konserterna som är det viktiga, albumen spelar inte lika stor roll när det går att ladda hem vad som helst på internet. Det är inte samma sak att gå och köpa ett album längre. Men att gå på konsert är fortfarande helt fantastiskt! Och måste ju då självklart säga att The Ark är mitt absoluta favorit-live band! (Konstigt om jag skulle säga något annat, men de är faktiskt det absolut bästa jag har sett live)

För att rösta på Rockbjörnen klickar ni HÄR

// Får

Jag vet att det här inte kommer handla om The Ark, men det här är ett tips på ett mycket bra band. Som var förband till The Ark på några spelningar 2007. Florence Valentin.



Jag sitter och letar runt lite på google och snubblar över en krönika skriven av Fredrik Virtanen som handlar om Love Antell och Florence Valentin. Det var en sån där krönika som man blir glad av att läsa. "Florence Valentin är Sveriges bästa band som nästan ingen känner till" skriver han. Och han har så rätt. De är sjukt bra. Och länk till krönikan också. HÄR . Florence Valentin på Spotify . 

Ja, vad lyssnar man på om man inte lyssnar på The Ark? Listan kan göras ganska lång. Det finns oerhört många bra band och artister, även om det är The Ark som är Störst, Bäst och Vackrast. 

Det pinsamma med mig är att nästan all musik jag lyssnar på går att relatera till The Ark på något sätt. De jag lyssnar på mycket är Markus Krunegård, Håkan Hellström, Motoboy och Lars Winnerbäck. Hur går dessa artister att relatera till The Ark då? Jo, Markus med Laakso var förband till dem när jag såg dem 2007, Håkan har turnerat med Ark (och det är mycket pga Kanin som jag lyssnar på honom), Motoboy har varit inhoppare för Jepson, det knöliga blir egentligen Winnerbäck. För egentligen har det inget med Ark att göra att jag lyssnar på honom. Mer än att Pingvin och Lizette lyssnar mycket på honom, och de har jag lärt känna tack vare The Ark. 

Nu förtiden lyssnar jag mest på svensk musik, av någon anledning. Men det görs så otroligt mycket bra musik i Sverige just nu. De jag räknade upp är bara några få. 

Jag lyssnar mycket på musik i omgångar, nu är jag ganska väntat inne i en The Ark period, lite så att jag lyssnar tills jag tröttnar, lyssnar på något annat, tröttnar och tillslut kommer jag tillbaka dit jag var. Det är mycket ny musik jag lyssnar på, men självklart lyssnar jag på gamla "klassiker" också. Som Queen, det går ju inte att inte lyssna på Queen i min värld, David Bowie, Kiss med mera med mera.


Lars Winnerbäck - Ett sällsynt exemplar




Håkan Hellström - Jag hatar att jag älskar dig




Melody Club - Boys in the girls room




Här är några smakprov på bra musik, filmade live. Men de är bra även att de är filmade med en liten skakig kamera. Särskilt den med Melody Club, eller skulle vara bra om folket i publiken inte skrek så mycket.

I tisdags på väg till skolan skrev jag ner de första tankarna om In Full Regalia. Idag är ingen bra dag för mig, så jag orkar inte redigera det så det låter bra. Därför publicerar jag det som jag skrev det, flummigt, rörigt och konstigt.

Tisdag 27/4
Igår släpptes In Full Regalia, och det är verkligen en glad skiva. Det märks att de är sugna på att spela igen, att Ola funnit ro och sin kärlek.
In Full Regalia utstrålar en lugn, harmonisk glädje. Inte en extatisk glädje som tidigare. När jag åkte hemåt igår så lyssnade jag på Prayer For The Weekend albumet och mindes när jag satt på bussen hem för tre år sedan och läste igenom texterna till Prayer For The Weekend. Och hur jag fastnade för All I Want Is You. En egentligen rätt deprimerande låt, men ändå upplyftande och ger en varm i magen känsla. Precis samma känsla fick jag när jag lyssnade igenom In Full Regalia första gången.

Varför vi kallar oss för Får, Kanin och Pingvin? Det är kanske en fråga som kräver ett svar. Egentligen en rätt töntig och flummig anledning. Jag vet nog inte riktigt varför. Men jag tror det började med en sms konversation mellan mig och Elise. Elise är vegetarian och jag tror att diskussionen handlade om det. Eller så gjorde den inte det utan var bara en snilleblixt. Att det är ju klart att Elise är en Kanin, för hon är ju vegetarian. Jaha, svarade Elise. Vad är då du? Jag tog en liten funderare; Ett får såklart! Jag är lika ullig och mullig! En liten funderare till och sen var det klart att Ida är en Pingvin. Hon bor ju i Norrland, och där är det kallt. Alltså är hon en Pingvin.

Det är ju självklart för alla! Host host.

"Att lyssna på The Ark är för mig inte bara ett musikval, utan en livsstil"

Det var när jag gick i sjuan, för ungefär 4,5 år sen, som jag hörde The Ark för första gången. Min syster visade att vi hade fyra låtar med dem på datorn. Från State of The Ark. Jag lyssnade, och lade sedan in låtarna på min nya mp3 (med riktigt stort minne, 112 mb). Och fortsatte lyssna. Om och om igen. This Piece of Poetry och Clamour for Glamour fastnade väldigt bra. Det gick några månader, och jag slutade lyssna på låtarna. Som man brukar göra med låtar som man är beroende av ett kort tag. 

Det fanns ett annat band som jag lyssnade ganska mycket på den tiden, eller låtsades att jag gjorde iallafall. The Darkness (vilka faktiskt var ett väldigt bra band). De skulle komma till Sverige, och The Ark skulle vara förband! Det var jag ju tvungen att se. The Ark visste jag ju vilka de var och de var ju jättebra! Även att jag bara hade hört fyra låtar. Från konserten har jag inte så många minnen. Mer än att det var otroligt vackert när Justin Hawkins spelade Blind Man på syntheziern. Det jag minns bäst är Let Your Body Decide och att Ola hade på sig svarta änglavingar.





Efter konserten var jag helt förälskad. Helt olagligt laddade jag hem alla The Ark's skivor och lyssnade om och om igen. Den terminen i sjuan mådde jag nog inte helt bra, allt var upp och ner. En ny värld, med många nya människor och jag var tvungen att hitta en ny plats i en ny klass. Och jag bråkade med vad som kändes som ganska många människor. Där blev The Ark min hjälp. Min egna värld som jag kunde gå in till när jag ville. Under höstterminen i åttan svalnade mitt intresse för The Ark något, tills de blev aktuella i melodifestivalen och skulle släppa en ny singel! 

Jag levde fortfarande ganska ensam med min kärlek till The Ark. Nästan ingen förstod vad jag såg i det här underbara bandet. Fällde dryga kommentarer m.m. 
23 april gick jag på en konsert i Stockholm. Det är en av de underbaraste stunderna i mitt liv. Under sommaren gick jag på tre konserter till. Den sista var i Norrköping, den sista på The Ark's Sverige turné. 

Fram tills nu hade jag nästan inte haft någon kontakt alls med andra Angelheads. Jag hade pratat med några som jag hittat på stallet.se (faktiskt var det en väldigt intressant sida att diskutera musik på). Men ingen som jag pratat speciellt mycket med. Jag fick också kontakt med en tjej som min syster hade träffat under sommaren. Men vi pratade inte heller så mycket. Någon gång runt slutet av 2007 och början av 2008 fick jag helt plötsligt mycket mera kontakt med två från Arkmaniacs och så tjejen som min syster hade träffat. Och hur jag och Ida (Pingvin) träffades har Ida redan förklarat. Hur Elise (Kanin) och jag träffades har också förklarats. Den andra tjejen från Arkmaniacs var Lizette (som är det enda Arkfanet i närheten), en underbar människa som jag genom ett massutskickat mejl kom fram till också kände Ida. Och tillsammans vågade vi en dag ringa till henne. Och på den vägen är det. Det är stort avstånd mellan oss, men vi träffas så ofta vi kan.

// Får

Det är jag som är Linnea, även kallad får. Just nu har jag rätt fullt upp så min "hitta The Ark historia" kommer lite senare. Jag ska också försöka förklara varför vi kallar varandra för Får, Pingvin och Kanin. Dock kan det bli lite rörigt. Men det får bli en annan gång, snart!