Håkan Hellström och lite till
Om 10 dagar beger vi oss av till Borlänge för att alla tre stråla samman under Peace and Love festivalen, där som sagt The Ark har sin turnépremiär under festivalens andra dag. Eftersom jag redan imorgon åker iväg mot Östersund en sväng innan avfärden mot Borlänge, så står eller snarare ligger min 55 liters ryggsäck till bristningsgränsen packad på mitt sovrumsgolv. Det var slit och viljestyrka som fick den väskan packad kan jag meddela.
Men det var egentligen inte alls detta jag tänkte skriva om, som ni nog av rubriken kan förstå.
Säger jag Håkan Hellström så tar jag för givet att hälften av er jublar och hälften av er buar. Det finns nog få svenska popartister som har lyckats göra ett sådant intryck på det svenska musiklivet som han. En som väckt debatt med "ett litet projekt", som debutskivan "Känn ingen sorg för mig Göteborg" faktiskt var från början.
Just nu håller jag på och läser boken "Håkan Hellström - texter om ett popfenomen" som är ett ihopplock av artiklar, intervjuer, recensioner etc. från Håkans karriär fram till förra skivan "Försent för Edelweiss" (2008). Mig har den slukat helt, jag som annars läser böcker otroligt långsamt. Men så är det ju också så att jag älskar Håkan Hellström. Jag är inte en av de Håkanister som skolkat för att vänta utanför en av de berömda Lisebergsspelningarna (den enda jag varit på kom jag till precis innan), jag äger ingen sjömanskostym och jag har inte ens köpt alla skivorna. Jag är väll en såndär som i skuggan av de mest hängivna fansen kan alla texter, blir skitglad när "Kom igen Lena" spelas ute på krogen, läser denna boken och tycker att min absolut roligaste utekväll var på en Håkan Hellström-kväll på Haket i Göteborg. Nu känns det som att jag än en gång flummade in på det här med fans-identitet, så vi går vidare...
Det är svårt att skriva något om Håkan som ingen redan har skrivit. Så jag antar, för att säga något om denne man så får jag väll säga exakt vad jag tycker.
För mig är Håkan, efter Ark förstås, den som gör de texter som verkligen beskriver de problem, ångeststunder och bra stunder som man som människa upplever. Musiken och rytmerna får mig att vilja dansa och leva ut. Dessutom får han mig att inse hur vackert mitt Göteborg är, med alla dess fram- och baksidor, hur man liksom bara inte kan ogilla den, trots dess nackdelar. Genom Håkans musik har jag mognat på många sätt, kanske också mognat fram en tanke om att jag aldrig riktigt vill bli vuxen, lite Peter Pan. Precis som Arks texter handlar också Håkans en del om att man skall leva ut och vara sig själv. För att detta inte skall bli för mycket förhärligande så slutar jag här.
Jag slutar detta inlägg med ett tips. Som jag skrivit innan gillar jag också Green Day (som jag förövrigt var på en magisk konsert med för 2 veckor sedan) och deras musikal American Idiot går just nu på Broadway. Det är alltså en musikal helt med Green Day låtar. Just nu sitter jag och lyssnar igenom soundtracket på Spotify och drömmer om att musikalen en dag skall komma till Sverige. Ni kan lyssna här!
Ha en bra sommar vänner, så hörs vi igen!
//Kanin
Men det var egentligen inte alls detta jag tänkte skriva om, som ni nog av rubriken kan förstå.
Säger jag Håkan Hellström så tar jag för givet att hälften av er jublar och hälften av er buar. Det finns nog få svenska popartister som har lyckats göra ett sådant intryck på det svenska musiklivet som han. En som väckt debatt med "ett litet projekt", som debutskivan "Känn ingen sorg för mig Göteborg" faktiskt var från början.
Just nu håller jag på och läser boken "Håkan Hellström - texter om ett popfenomen" som är ett ihopplock av artiklar, intervjuer, recensioner etc. från Håkans karriär fram till förra skivan "Försent för Edelweiss" (2008). Mig har den slukat helt, jag som annars läser böcker otroligt långsamt. Men så är det ju också så att jag älskar Håkan Hellström. Jag är inte en av de Håkanister som skolkat för att vänta utanför en av de berömda Lisebergsspelningarna (den enda jag varit på kom jag till precis innan), jag äger ingen sjömanskostym och jag har inte ens köpt alla skivorna. Jag är väll en såndär som i skuggan av de mest hängivna fansen kan alla texter, blir skitglad när "Kom igen Lena" spelas ute på krogen, läser denna boken och tycker att min absolut roligaste utekväll var på en Håkan Hellström-kväll på Haket i Göteborg. Nu känns det som att jag än en gång flummade in på det här med fans-identitet, så vi går vidare...
Det är svårt att skriva något om Håkan som ingen redan har skrivit. Så jag antar, för att säga något om denne man så får jag väll säga exakt vad jag tycker.
För mig är Håkan, efter Ark förstås, den som gör de texter som verkligen beskriver de problem, ångeststunder och bra stunder som man som människa upplever. Musiken och rytmerna får mig att vilja dansa och leva ut. Dessutom får han mig att inse hur vackert mitt Göteborg är, med alla dess fram- och baksidor, hur man liksom bara inte kan ogilla den, trots dess nackdelar. Genom Håkans musik har jag mognat på många sätt, kanske också mognat fram en tanke om att jag aldrig riktigt vill bli vuxen, lite Peter Pan. Precis som Arks texter handlar också Håkans en del om att man skall leva ut och vara sig själv. För att detta inte skall bli för mycket förhärligande så slutar jag här.
Jag slutar detta inlägg med ett tips. Som jag skrivit innan gillar jag också Green Day (som jag förövrigt var på en magisk konsert med för 2 veckor sedan) och deras musikal American Idiot går just nu på Broadway. Det är alltså en musikal helt med Green Day låtar. Just nu sitter jag och lyssnar igenom soundtracket på Spotify och drömmer om att musikalen en dag skall komma till Sverige. Ni kan lyssna här!
Ha en bra sommar vänner, så hörs vi igen!
//Kanin
Kommentarer
Trackback
