Igår var jag äntligen iväg på en konsert, nästan 5 månader sedan sist! Men det har verkligen vart svårt att hitta bra konserter här i Barca, så för nån vecka sedan såg jag at svenska Shout Out Louds skulle spela på Apolo, ett av mina favoritställen här, och då var jag ju tvungen att gå. Inte bara för att Shout Out Louds är ett bra band, svenskt och för att jag ville på konsert utan också för att det för mig blev fjärde gången gillt. Förra sommaren lyckades jag missa dem tre gånger - jobbade under spelningarna på Peace and Love och Arvika och på Storsjöyran stod jag och pratade med/väntade på The Ark. Så nu var det kul att äntligen få se dem!

Det var en grymt bra konsert! Efter lite seg start så kom publiken ordentligt igång och under låtar som "Fall hard", "The comeback" och inte minst andra extranumret "Impossible" kokade golvet.
Under "Tonight I have to leave it" gick Adam, sångaren, ner i publiken och stämningen höjdes ännu mer. Senare under konserten sa han att han hellre hade velat stå där hela tiden, det var så kul. Han sa också att det nästan fulla Apolo var den största publiken de spelat inför i Spanien dittills. 






Imorn ser Fåret The Ark i Eskilstuna :)

//Kanin

Som ni säkert har läst innan så skulle ju jag (kanin) missa hela vårturnén, eftersom jag är bosatt i Barcelona hela våren för att plugga spanska. Men, jag fick den ypperliga idén att åka en sväng till Milano och se The Arks sista italienska spelning ever, på Live Club mellan Milano och Bergamo. Det skall bli hur kul som helst, dels att jag faktiskt skall få en sista klubbspelning med The Ark, men också att få se dem utomlands, det har jag aldrig gjort innan. Och ja, det skall bli kul att besöka Milano och Bergamo också, men egentligen är det ju bara en petitess ;)

Har föresten uppdaterat vårt kalendarium med konserter som är inbbokade för våren/sommaren. Bl.a. skall jag se Shout Out Louds, Får skall se Moto Boy och fyra Ark spelningar där en eller flera av oss kommer närvara.

/Kanin

Med drygt en vecka kvar till svensk turnépremiär i Karlstad så händer det en del i Ark världen.
Förutom att det igår var release av Arkeology - The Complete Singles Collection ute i affärerna, så hölls det även en signering av skivan med tillhörande minispelning på Åhléns i Stockholm (och idag på Folk och Rock i Malmö). 
Ingen av oss tre hade rent geografiska möjligheter att vara där, men Fårs syster som bor i Stockholm var så snäll att hon gick dit och köpte och fick signerat tre skivor :) Vi tackar, bockar och bugar!

Här är två klipp från giget:







Det finns en hel del intervjuer och liknande ute nu när de är i rampljuset. 
P4 Malmöhus

---

Markus Krunegård. Jag skall vara ärlig - jag lyssnar inte jättemycket på Markus direkt. Det är egentligen bara några få låtar ibland och nån skiva i bilen när vi är hos Får. Men jag tycker egentligen om Markus musik.
Men Markus betyder ändå något för mig. För att han var med på den sista Faddergalan (och sjöng sången ovan), för att han är på sätt och vis en del av vänskapen mellan mig, Får och Pingvin, för att han gjorde en asgrymm spelning på P&L förra sommaren. Och för att han gjorde en fin spelning på P3 Sommarsession i Gbg i somras (videon ovan), även om det typ inte va nån där. 
Vissa artister kan liksom bara finnas där och vara bra, utan att det blir något mer.

//Kanin

Inför förra sommarens alla konserter och festivalbesök upptäckte jag en del ny musik. En av de som jag verkligen fastnade för och som är kvar än idag är Den Svenska Björnstammen. Tror det var Får som tipsade om dem från början.
Bandet, eller kollektivet som de ofta kallar sig, består av ett gäng killar som alla bor i ett gammalt hus. Där gör de musik som egentligen är låångt ifrån annat jag lyssnar på. Och sanningen o säga så från början föll jag för dem mest för att deras band t-shirts var så söta :P

I Kil, påväg hem från Arvika juli 2010


Orion, Arvika juli 2010

På Arvika förra sommaren fick jag se dem live, och wow vilken upplevelse! Det var som att befinna sig i en magisk värld där allt va möjligt och där just där och då, på det ångande dansgolvet på Orion var det enda som gällde. Det vill jag uppleva igen.


En intressant sak med dem är att de, tillsammans med polarna i Slagsmålsklubben, byggt en zeppelinare och på Arvika fick vi se den flyga omkring över festivalområdet.

I förrgår var The Ark i Stockholm för att göra ett antal radiointervjuer för bl.a. The Voice, Mix Megapol och SR. Hela morgonen och en bit av eftermiddagen var kantad av intervjuer och livespelningar, bla. denna när de spelade One of us is gonna die young hos Vakna! med The Voice. 





Grejen med att de om 11 dagar släpper en samlingsskiva är att de nu kan åka ut och "promota gamla låtar". Så hos Mix Megapol spelades också en gammal favorit, nämligen It takes a fool to remain sane.

Själv var jag inte uppe i ottan och lyssnade på alla intervjuer, men de två sista, med P3Populär och P4Extra lyssnade jag på och de var jättemysiga. Båda två intervjuer med Ola och Lasse. Lyssna här, här och här. 

//Kanin

Kanske känns konstigt att i kalla januari (ja, det är faktiskt inte skitvarmt här i Barca heller) börja planera sommaren, eller så är det hur logiskt som helst. Vad vet jag. Hur som helst så har jag börjat med just det.
Peace and Love hade ett stort släpp i förrgår och det var nog det som triggade igång det. Efter lite beräkningar så har jag kommit fram till att jag kommer ha råd att köpa festivalpass där, kommer så många kul artister i år så jag vill inte jobba faktiskt. Och då har släppen typ bara börjat;

Såklart så tror jag inget annat än att The Ark kommer släppas tids nog också, men även utan kommer det vara värt. Och att bara få hänga runt på en festival, gå runt i alla mysiga "reklamtält" och ha riktig semester skall bli skönt. Inget illa mot att vara funkis, det är ett jättebra alternativ, det är bara det att jag vart det tre gånger nu och skulle vilja pröva på "the real thing".

Andra planer är Sundsvalls Gatufest, dit Ark brukar åka, och då skall jag gå med en Ark-vän som jag aldrig vart på Ark-konsert med så det skall bli riktigt skojsigt. Lite löst vill jag också till t.ex. Helsingborg, Malmö, Växjö och Luleåkalaset men we'll see.

//Kanin

Nu är det några dagar sedan den första av två nya låtar släpptes som singel till The Arks kommande samlingsallbum, "Arkeology" (release 23/2). Låten heter "Breaking up with god" och kan tolkas som att det har med bandets kommande upplösning att göra, men låten skrevs innan det ens fanns i tankarna. Aftonbladet skrev en, enligt mig, bra och verklig recension, läs den här;

Samma hade även med en intervju med Ola om låten; Ola Salo gör slut - med Gud
där han beskriver innebörden av texten och vad han vill förmedla för världsbild till sin dotter Judith (1år i april)

Lyssna på låten här, och lämna gärna en åsikt i en kommentar :)
Breaking Up With God by theark

För övrigt så flyttar jag till Barcelona på söndag, där jag skall bo under hela våren. Hoppas jag kan hitta fin musik där med och kanske gå på en och annan konsert. 

//Kanin

Musikhjälpen


Efter en händelserik vecka, med allt som dygnet-runt-radio bör innebära; felsägningar, energidipp, livespelningar, pengarpengarpengar, intressanta samtal och spännande möten, släpptes Jason, Martina och Nour ikväll ut ur glasburen, ut i den Malmöitiska kvällsluften. 6 dagar av livesänd radio för att samla ihop pengar för att stoppa handeln med barn. Och det gav resultat;
12 236 417 kronor samlades in i Musikhjälpen 2010! Vilket är alltså mer än en fördubbling från förra året. Miljonerna har bara ramlat in, det har varit helt otroligt.

Jag har under denna veckan levt med Musikhjälpen så mycket som det gått. Varje morgon har jag tittat på Svt2 innan jobbet och varje dag när jag kommit hem har jag slått på P3. Varje kväll/tidig natt har spenderats framför Svt2 igen. Det blev alltså en stor tomhet när allting plötsligt slutade. När sändningen var slut, överallt. Tystnaden ekade i huset där musik ljudit konstant en vecka. Jag lyssnar i vanliga fall väldigt lite på radio och lär väll inte lyssna mer nu heller. Men Musikhjälpen är ett fint minne att bära med sig.

Och nästa år, då skall jag fan campa utanför buren! Jag och Mmy i alla fall, hänger någon på?

//Kanin

P.s. Lider du som jag, av separationsångest? Lyssna lite på denna Spotify-listan! D.s.

Ni har väll inte missat Musikhjälpen som drog igång igårkväll? Som Får redan skrivit så sänds Musikhjälpen i år, såsom för två år sedan, från Malmö och Gustav Adolfs Torg. Där sitter Jason Diakité (känd som Timbuktu och från förra årets Musikhjälpen som sändes från Göteborg), Martina Thun (från Morgonpasset i P3) och Nour El-Rafai (också från Morgonpasset i P3) inlåsta i en glasbur och sänder radio dygnet runt. Huvudgrejen är att samla in pengar till Radiohjälpen och kampen mot barnhandel, med mottot; "Barn är inte till salu!". Detta görs huvudsakligen genom att lyssnarna/tittarna (förutom att det dygnet runt sänds i P3 sänds det samma tid på Svtplay och delar av dygnet på Svt2) önskar låtar och skänker 50, 100 eller 200 kr per låt. Därutöver skänker gästerna, kändisar av alla dess slag, olika saker som kan auktioneras ut. Plus att folk har väldigt fin fantasi hur man kan skänka pengar, skattåterbäringen, föräldrapenningen m.m.

Kort sagt
Önska låtar 1: med kort på Musikhjälpens hemsida,
Önska låtar 2; sms/mms: Inled med hur mycket du vill skänka
50, 100 eller 200
skriv sen låt, artist och motivering
och skicka till 72 999
Allmän info om Musikhjälpen
Schema för glasburen
Om Jason, Martina och Nour
Auktionssajten för Musikhjälpen 2010

Musikhjälpen 2009; Drog in 5.748.442,- Sista dygnet var händelserikt

För tillfället har 573.713,- samlats in till årets insamling!

Sist men inte minst; lyssna, se, besök, skänk, njut, tänk efter! ;)

//Kanin

P.s. Ellie har sagt att Ola sa under invigningen av Citytunneln att Ark blivit inbjudna till Musikhjälpen, tackat ja, men inte hört något mer. Så vi får se om de dyker upp!

Jag sitter och gråter, störtbölar, alla de tårar som inte kunde gråtas imorse. Alla de tårar som kommer att fortsätta komma tills jag smält allting, jag vet inte om det någonsin kommer ske.... Jag pallar knappt att gå in i mitt rum, där är de överallt, för vanligtvis är det tröstande att påminnas om att de finns. Nu är det tvärtom.
Den här dagen har tagit på krafterna. Att gå runt och låtsas som att allt är bra, när det inte är det, när man bara vill gråta, men inte kan, när man inte kan förklara för någon omkring sig varför, för ingen skulle förstå.
Frukosten var värst, jag fick nästan påminna mig själv om att andas och t.o.m. mina små dagisbarn märkte att något var fel, de tittade på mig med en såndär blick som säger "är något fel?". Oskyldiga små själar, tänk vad allt var lätt då. På rasten ringde jag Får och Sara Love, Pingvin hade jag ringt redan påväg till jobbet. Det var nödvändigt för att överleva, nödvändigt att prata med någon om det, någon som förstod. Rosa och Sandra smsades det med flitigt.
Nu skall jag överleva resten av dagen, så att morgondagen kommer och denna hemska dagen är förbi...

//Kanin

I väntan på att jag och får skall bli klara med inlägget om Håkan Hellström konserten i Scandinavium, så slänger jag in ett inlägg om något helt annat. 

Som ni säkert vet så är killarna i The Ark inte de enda musikaliska i sina familjer. Bl.a. så var ju Lasses bror Pelle med i spökrock-bandet Venus Outback i slutet av 90-talet. I deras enda officiella musikvideo, för låten "Sodom is free", är Ola och Jepson statister;



En annan bror till Lasse, nämligen John Ljungberg är med i bandet High Jumping Jack, som släppte sin debutskiva förra året, "Under a missing sun". Denna skiva köpte jag förra veckan och jag kan inte annat än att rekomendera den! Det är egentligen inte alls likt Ark, men ändå fin musik, bra texter och man fastnar direkt helt enkelt. Gillar sångaren, Magnus, röst.
Det är så kul att Ark kan leda en till såna här lite okända band, mycket av den musiken jag lyssnar på kan på något sätt kopplas till Ark, men här är det ju verkligen en "biologisk" koppling. 
Lyssna på "Under a missing sun" på Spotify här

Videon till "Die to feel alive":



Trevlig onsdag!

//Kanin

För, snart, en vecka sedan stod jag tillsammans med ca 10 andra änglaskallar utanför Malmö Konserthus sceningång och pratade med Ola Salo. Det känns surealistiskt att det gått bara en vecka, känns som hundra år sedan. Samtidigt, varje gång jag tittar på bilden på mig och Ola, så känns det som igår. You know the feeling.
För att förklara vad som hände förra helgen snor jag texten från min resdagbok:

"Jag drog alltså till Malmö för att tillsammans med andra The Ark fans bevittna när Ola Salo medverkade på Lunds Studentsångares en av två höstkonserter. Det är såna äventyr man får bege sig ut på när sommarens konserter är över och man lider av obotlig abstinens. För att ni skall förstå vilka tokungar jag var där med krävs en liten presentation av dem. Sandra och Jejje (Jennifer) är två Ark-fans som råkar gå på Munkebäck, granne med min gamla skola Burgården. Vi fick kontakt via facebook och "träffades" första gången under visningen av Ola Salos film Ola Svensson Superstar på Hagabion i Göteborg i januari. Fast då pratade vi knappt med varann, det var istället under sommarens konserter, där vi hamnade på 3 tillsammans, som vi mer lärde känna varandra och när sommaren tog slut hittade vi på detta tillsammans. 
Sara Love lärde jag känna på facebook genom att Sandra och Jejje kände henne. Hon är ett bevis på att man inte behöver tappa sina Ark-fans egenskaper även om man passerat 30. 
På plats fanns även en hel del andra Angelheads som jag mer eller mindre vet vilka de är. Plus såklart Ola själv, Studentsångarna, Jonas Nydesjö som har samarbetat med Ola i hans klassiska verk m.fl. 

Helgen förflöt som följande:

Fredag 29/10: 11:30 samlades jag, Sandra, Jejje, Sara Love och hennes man Micke (som körde) vid Nils Ericsson terminalen för att starta vår ca 30 mil långa resa ner mot Sveriges tredje stad. På vägen pratades det mest om Ark och Ola och musiken som spelades var mestadels Ark. En bra uppladdning med andra ord!

Ca 14:30 släppte Sara Love och Micke av mig, Sandra och Jejje vid vårt vandrarhem Rut och Ragnars, mitt emellan Konserthuset och Rosengård (och några hundra meter från Olas lägenhet!). Vi inackorderade oss innan vi begav oss på lunchjakt vilket tillslut tog oss ändå bort till konserthuset och en Asiatisk restaurang där vi skrattade oss igenom hela måltiden. Vi gick tillbaka till vandrarhemmet för att göra oss i ordning och vandrade sedan tillbaka till konserthuset, nervösa och med pirr i magen. 

Efter en jobbig väntan öppnades dörrarna och vi fick inta våra platser på första raden, lite till vänster. Vilket visade sig vara bland de bästa platserna eftersom det mestadels var där Ola stid under konserten. Studentsångarna sjöng lite själva, bl.a. en del ur Olas klassiska verk "Linneus Rex", innan Ola entrade scenen och sjöng Elvis Costellos "I almost had a weakness". Efter det en tårfylld (från mig och många andra) The Arks "This sad bouquet" och den pigga men tragiska "Heidenröslein" av Schubert. Studentsångarna sjöng ytterligare två verk innan paus och inledde med fyra verk i andra akten, bl.a. en rolig variant av The Drunken Sailor. När Ola åter entrade scenen var det för att sjunga Getsemane ur sin egen översatta Jesus Christ Superstar, så härligt att höra igen! Slutet var såklart den alltid så känslosvallande och tårdrypande (återigen, från mig och många andra) The Arks "Calleth you cometh I". Det blev dock två extranummer i form av Sjöbergs Tonerna (citat från Ola: "Det har varit en sådan fin kväll att vi nu behöver lite äkta svensk urskogsångest") och Nesun Dorma med hela kören. 

Efter denna känslomässiga berg- och dalbana i himmelriket blev det lite förvirring innan vi hittade Ola tillsammans med en massa andra Angelheads utanför sceningången på Konserthusets vänstersida. Jag, Sandra och Jejje stod lite i bakgrunden för att vänta in att den stora folkmassan skulle skingra sig en aning. När några fått sina autografer och gått, Sara Love gett Ola presenter och vinkat hej då, så var vi kanske 10 personer kvar. 

Vi tog kort tillsammans med Ola, fick lite autografer (bl.a. på min sko!) och sedan stod vi där allesammans och pratade med honom i ca en timme. Tillslut var han tvungen att bege sig hem, märkte då att Annelie, hans fru, tagit cykeln så han fick gå hem :P
Utmattade och uppspeedade begav vi oss till vandrarhemmet och tittade på tv, pratade, lyssnade på videos, tittade på bilder m.m. från kvällen inna vi kröp till kojs.


Lördag 30/10: Vi vaknade en stund innan väckarklockan skulle ringt av Sara Love som ringde och kollade så att allt var ok. Därefter snoozade vi i nästan en timme innan vi gjorde i ordning oss, packade och checkade ut. Under dagen strosade vi runt i Malmö, åt frukost ståendes i ett gathörn, var på English Shop och Cool Stuff, lunchade på Max m.m. Vi kom fram till att Göteborg nog är finare än Malmö. Det var ganska skräpigt och grått, även om det såklart fanns en hel del fina delar. Och så bor ju hela The Ark där, bara det gör ju staden fin! :D

En lyckad helg med fina människor, fin musik och fiiiin ängel! <3"



Verkar som jag var den enda som "vågade" filma i Malmö (det var nämligen inte tillåtet). I alla fall om man kollar youtube.

//Kanin

Touch Of Africa; Star Choir och Burgårdens Skolkör, Domkyrkan Göteborg 29/9 2010

Jag har sedan början av gymnasiet, hösten 2007, sjungit i skolans kör. Trots att jag gick på en skola helt utan estetiska program fanns och finns där en fantastisk kör som inte är som alla andra. Förutom att vi bara kan träna under skoltid, missa lektioner för att gå dit, så bedrivs sedan några år tillbaka ett samarbete med Sydafrika. Vi har där kontakt med skolor och körer som med jämna mellanrum får besök av vår kör och några gånger har även folk därifrån haft möjlighet att besöka oss. I mars 2009 fick jag chansen att följa med på en sådan resa, en av de bästa resorna i mitt liv, med skratt, sång, kärlek - men såklart fick man även se en del elände. Kwazulu Natal, området där vi var är nämligen ett av de områden i världen där flest har HIV/AIDS. Var 3-4e person bär på detta och en hel generation håller på att dö ut. 

Förutom vårat "projekt" (förutom att resa, sjunga och sprida glädje ger vi bl.a. hjälp till en liten byskola utanför Durban) finns en del andra projekt och ett av de största och mest kända är det kallat Star For Life. Projektet vill uppmana ungdomar i Sydafrika att, trots all bedrövelse med HIV/AIDS, våga drömma, leva sina drömmar och vara stolta över vilka de är. Varje år samlar den svenska trion Tripple&Touch ihop ungdomar från Sydafrika och bildar kören Star Choir, tillsammans gör de föreställningen Tocuh of Africa. Detta är en euforisk, rytmisk, dansant föreställning som tar dig ända till Afrika.

De senaste två åren har min skolkör fått vara med när de besökt Göteborg och det är bland det bästa jag varit med om. Så mycket kärlek och glädje möter man inte någon annanstans, och det får mig verkligen att längta tillbaka till det fantastiska landet i Södra Afrika. 
Projektet, kören och konserterna är strålande exempel på hur musik inte bara är bra, utan livsnödvändigt, viktigt och informationskanal. 

Om du vill se Touch of Africa i höst, kolla in turnéplanen här: http://www.starforlife.se/tour
Mer info om hela projektet finns på Star For Lifes hemsida
Star Choir sjunger egna låten "Listen to your heartbeat"

Ett annorlunda musikinlägg kanske, men dock ett musikinlägg.

//Kanin

Igår var jag på en av mina första klassiska konserter. Jag har vart på några med Göteborgssymfonikerna, men inte på riktigt egentligen. 
I alla fall, igår, var jag och lyssnade på när Göteborg Wind Orchestra tillsammans med Per Tengstrand, Musica Vitae, Kammarkören Sankt Sigfrid och dirrigenten Fredrik Burstedt genomförde föreställningen "Flower Power". Namnet hänvisade till ett av styckena som skulle spelas; "Linneaus Rex" av Ola Salo. Någonstans där borde ni förstå varför jag var där...
Stycket skrevs till firandet av Carl Von Linnés 300 års jubileum, Linnéåret 2007, som inleddes i Växjö. Det beskrivs som ett kaos som reder upp sig, som reder upp sig själv. Texten sjungen av en kör är dels de latinska namnen på växtfamiljerna som Linné upprätade och ord på svenska som Linné själv skrivit. Här kan ni läsa vad Ola själv säger om verket!

Jag hade aldrig hört verket förut, inte så konstigt eftersom det faktiskt inte finns någon inspelning på den. Men det var verkligen mäktigt, så man rördes till tårar. Och Ola var verkligen närvarande, bitvis kunde jag nästan svära på att han stod i salen. Mycket av musiken kändes som att det skulle kunna vart i en Ark låt.

I pausen gick vi (jag var där med ett annat Ark fan, Sara Love, och hennes man Micke) och köpte skivor från Per (Tengstrand) och pratade en stund. Per har tidigare haft samarbeten med Ola, bl.a. med skivan "An Arkeology" (tillsammans med Jonas Nydesjö) och med ett antal konserter. Jag köpte "An Arkeology" skivan och fick den signerad av Per. Han skrev "Till Elise" på och tyckte det var jättekul när han kom på att det ju är som "Für Elise". Hans facebookstatus idag; "Tänk att jag fick signera en skiva ikväll som följande: "Till Elise". Det glömmer en Beethovenfanatiker aldrig." 

En fantastiskt rolig och känslomässig kväll, med mycket skratt och lycka!

//Kanin


Sara Love, Per Tengstrand och jag!

Jag vet att detta ju är en blogg som handlar om musik. Men faktum är att det ju även finns en del fantastiska filmer om musik och musikindustrin. En av dem är filmen "Almost Famous".

Filmen handlar om en 15 årig pojke, William Miller, som får chansen att skriva en artikel för den berömda musiktidningen Rolling Stone. Han väljer att göra sitt reportage om ett medelstort rockband, Stillwater. Det är 70-tal; gräs, Lsd, alkohol florerar och bandet har flera groupies omkring sig, som de gör mer än skriver autografer för. 
Den lille oskyldige William hamnar rakt i en värld som han knappt visste fanns och snart är han indragen i en lång turné eftersom stjärnan Russel Hammond alltid är för påtänd, full eller upptagen för att göra intervjun.

Men egentligen har filmen ett stort moraliskt budskap. Tjejerna som hänger runt bandet, groupiesarna eller "band aids" som de själva kallar sig, står i stort maktunerläge under sina idoler. Allt de vill ha är bekräftelse från dem och skapar en värld där de tror sig få det. Men egentligen blir de bara utnyttjade, något som William starkt reagerar på. 

Som fan tror jag detta är mycket tänkvärt. Även om denna så kallade fankultur inte liknar någonting vi ser idag, åtminstone inte i Sverige, så är det ändå viktigt att komma ihåg att ha fötterna på jorden och fatta vad som är verklighet och inte. Låt idolerna vara just det; idoler. De kommer aldrig att vara dina vänner, hur ofta du än träffar dem, för det är fortfarande oceaner emellan er. 
Det är lätt att annars hamna i en fälla, där man glömmer alla fina, viktiga människor runtomkring sig. 

Något tänkvärt såhär på nattkvisten.
Godnatt!

//Kanin

Nu är The Arks sommarturné över. Replokalen rensad och vila och planering står på agendan.
Men Ola har mer än så på agendan, och även jag!

Först och främst, ett event där Ola bara blir musikaliskt närvarande, men inte (vad jag vet) fysiskt. 19/9 skall Per Tengstrand (som tidigare haft flera samarbeten med Ola) tillsammans med Gothenburg Wind Orchestra spela upp bl.a. Olas klassiska verk Linneaus rex, skriven till Linnés 300 års jubileum. Jag har aldrig hört detta verk så det skall bli väldigt kul. Alltid intressant att djupdyka i arkarnas andra konstnärliga sidor bredvid rocken ibland!

Det andra som händer är att Ola skall få ta emot Lunds Studentsångares Pris med motiveringen; "för ett oberäkneligt artisteri som skapar nya konstnärliga uttryck genom att spränga gränserna mellan nytt och gammalt"
Han tar emot priset på Lunds Studentsångares höstkonsert den 30e oktober och kommer då även att framföra en konsert tillsammans med sångarna. Exakt vad som står på agendan är inte nämnt, bara "Ett spännande konsertprogram utlovas, där Ola Salos många musikaliska sidor visas upp." Förhoppningsvis får vi se lite Ark inspirerarat. Samma konsert kommer att framföras i Malmö dagen innan och detta funderar jag på att åka ner på. Behöver lite Ola under hösten och Malmö är så fint! :)

Sist måste jag visa lite bilder som Jepson la ut på ark-bloggen. Går det att inte älska honom frågar jag!

"Hello!

Right now I am outside Jönköping in the dark and fantasic John Bauer woods, this is a place I often visit to have a nice relaxing time, some mushroom picking, some sauna with cold water dipping, some fresh air breathing and of cousre some sophisticated and intellectual partyning with my friends."

Hopphopp!
//Kanin

Suck, meningen var ju att jag skulle skriva en del om sommarens två sista The Ark spelningar (Liseberg och Linköping). Men det blev aldrig av och nu känns det kanske lite efter, några bilder får vara med här i alla fall;


Jag vet inte hur många gånger nu jag i resdagbok, dagbok m.m. försökt beskriva hur fantastisk den här sommaren har varit. Det är svårt att finna ord för det, men jag tycker det här är ganska bra i alla fall; 

"Så har jag i alla fall gjort det. Levt min Ark drömmar fullt ut, för en sommar. Vart en galen nörd, träffat andra galna nördar, köat, träffat Ark, levt på langos och pastasallad. Och mycket mer. Jag ångrar ingenting. Det har bara varit så underbart som jag kunde hoppas på. Och lite till."

---

Konsertsommaren avslutades på allvar med Hästpojken och Kristian Anttilas konsert på Liseberg förra fredagen. Anttila var ok, men inte jättebra, kändes som han mest spelade upp en skiva utan att ge ut någon personlighet. Men men. Den egentliga anledningen till att jag var där var för att se Hästpojken, som under sommaren vuxit sig större och större i mitt musikhjärta. "Från där jag ropar" har snurrat sig varm i cd-spelaren sedan jag köpte den i Linköping.
Det var inte så mycket folk på Liseberg denna kväll, men det gjorde inte mig så mycket, jag kom ganska sent men hamnade ändå långt fram :) Det blev magiskt, var uppe i himlen. Gitarrer & bas, trummor & hat var helt fantastisk och Caligula blev den perfekta urladdningen i slutet. Jag gick hem med ett stort leende på läpparna - och Caligula-skivan och en Hästpojken t-shirt.


Sist men inte minst, en bild på sommarens festivalarmar, en sista blick. För efter fredagens konsert åkte några av dem av. Symboliskt, ibland måste man gå vidare lite också.


Kram på er alla! :)

//Kanin

Jag och Får hade en underbar kväll i Linköping under The Arks turnéavslutning! Uppdatering och bilder kommer inom kort, även från Liseberg.

//Kanin

Jaja, jag vet, snart har jag väll tjatat sönder om Håkan Hellström på den här bloggen. Men ett inlägg till är åtminstone på sin plats.

När Way out west gick av stapeln förra veckan var en av huvudakterna Göteborgs stora son; Håkan Hellström. Efter två år av tystnad var det nu dags att fira 10 år som soloartist på scen. Detta med en exklusiv konsert där hela första plattan "Känn ingen sorg för mig Göteborg" spelades från början till slut, rakt igenom. 
Jag var inte riktigt där, men jag satt utanför stängslet och hörde, hörde Håkan, hörde euforin, hörde publiken. Kunde nästan känna allt. Det är mindre än 3 månader kvar tills jag och får står där i Skandinavium. Jag längtar mer och mer för varje dag!




//Kanin