I tisdags på väg till skolan skrev jag ner de första tankarna om In Full Regalia. Idag är ingen bra dag för mig, så jag orkar inte redigera det så det låter bra. Därför publicerar jag det som jag skrev det, flummigt, rörigt och konstigt.

Tisdag 27/4
Igår släpptes In Full Regalia, och det är verkligen en glad skiva. Det märks att de är sugna på att spela igen, att Ola funnit ro och sin kärlek.
In Full Regalia utstrålar en lugn, harmonisk glädje. Inte en extatisk glädje som tidigare. När jag åkte hemåt igår så lyssnade jag på Prayer For The Weekend albumet och mindes när jag satt på bussen hem för tre år sedan och läste igenom texterna till Prayer For The Weekend. Och hur jag fastnade för All I Want Is You. En egentligen rätt deprimerande låt, men ändå upplyftande och ger en varm i magen känsla. Precis samma känsla fick jag när jag lyssnade igenom In Full Regalia första gången.

Det är egentligen helt fantastiskt! Många fans dröm är ju ibland att komma över såna där rariteter från idolerna, något gammalt, något de tagit på o.s.v. Jag har två sådan saker; två skolkataloger från Katedralskolan (varav en med Kungsmadskolan) i Växjö från 1993/1994 och 1994/1995. För den utomstående kan det ju låta tråkigt, men för det Angelhead som kan räkna och tänka efter lite inser snart att det är ju på just den skolan/orna och just de åren som tre (+ en före detta medlem) av sex medlemmar ur The Ark gick i gymnasiet. 
Jag fick dem från en arbetskamrat på mammas jobb som faktiskt gick på Katedralskolan i Växjö 1993-1996. Jag har nu haft dem i snart tre år, men har inte kollat igenom dem så noga förrän i förrgår. Innan hade jag bara hittat Ola, men upptäckte nu att ju även Lasse och före detta trummisen Martin Rosengardten var med i båda och Sylle med i den ena (dock oidentifierbar). Dessutom fanns det in i mellan en och annan skojbild, där Ola och Martin var med. Se och njut, vänner (ett urval av bilder);

Katedralskolan


Ola i Musiktillägget -93 Växjö Victorian Cricket Club -93   


Latin Gruppen -94



Fria Dansgruppen   Martin R -94
Martin R t.h. -93

Kungsmadskolan


Sylles namn -94
(inte lyckats identifiera
vem på bilden som är
han...)

//Kanin

P.s. Klassfotot med Sylle var minst sagt perverst, så jag valde att inte lägga ut det. Bilderna på Lasse var föga smickrande, därför valde jag att inte heller lägga ut dem. D.s.

Varför vi kallar oss för Får, Kanin och Pingvin? Det är kanske en fråga som kräver ett svar. Egentligen en rätt töntig och flummig anledning. Jag vet nog inte riktigt varför. Men jag tror det började med en sms konversation mellan mig och Elise. Elise är vegetarian och jag tror att diskussionen handlade om det. Eller så gjorde den inte det utan var bara en snilleblixt. Att det är ju klart att Elise är en Kanin, för hon är ju vegetarian. Jaha, svarade Elise. Vad är då du? Jag tog en liten funderare; Ett får såklart! Jag är lika ullig och mullig! En liten funderare till och sen var det klart att Ida är en Pingvin. Hon bor ju i Norrland, och där är det kallt. Alltså är hon en Pingvin.

Det är ju självklart för alla! Host host.

Dagen som aldrig verkade komma kom tillsut. Tjugosjätte april tjugohundratio. Dagen då The Arks femte allbum In Full Regalia släpptes som skiva och magasin. Här är mina direkta reaktioner efter 4 genomlyssningar och en halv genomläsning av magasinet;

1. Take a shine to me: Känns väldigt Ark, lite Patchouli inspirerat? Skulle kunna, med rätt arr, bli en cool körlåt.

2. Superstar: Har ju redan hört den så många gånger, så det är lite fusk att komma med en reaktion nu. Men; popigt, rockigt, arkigt, fräscht.

3. Stay with me: Verkar vara den som alla fattat mest tycke för. Men jag har inte fallit så hårt, än...

4. Singing 'bout the city: Tror jag kommer att älska denna låten, mycket, kände det redan när jag såg Ola Svensson Superstar på Hagabion i januari. Drag, pulshöjare.

5. Have you ever heard a song: Den här föll jag för, redan när symfoniorkestern kommer in i början. Därpå Olas vackra baladröst med den arkiga kompositionen. Den här kommer bli en klassisk Ark ballad, en blandning mellan Tell me this night is over och The most radical thing.

6. Publicity seeking rockers: Mina tankar går till något bekant, men kan inte komma på vad. Det är väldigt mycket 60-70 tal, med de klassiska arkiska trummthrillen och gitarrsolon. Beatles!!

7. I'll have my way with you, Frankie: En arg låt, om hämnd som uttrycks med Olas allra mest uttrycksfulla röst. Älskar trummornas intensitet och gitarrsolon efter 2,30.

8. All those days: Enkel, men kraftfull, där rösterna kanske gör mer än musiken. Men den ger rätt "mood" för budskapet.

9. Hygiene squad: En enda stor chock från början till slut och efteråt undrar man; vad hände där? Drar tankarna till Olas sommarprat 09 med gummihandskar och hypokondri.

10. The red cap: En bra partylåt och motionslåt (det senare av mig själv beprövat). För mig handlar den om människor som bara fortsätter slentrianmässigt med det de alltid gjort, för att det är lättast och faktiskt mest samhälligt accepterat. Detta talar till mig, eftersom det var så min högstadietid såg ut...

Magasinet: Äntligen! Allt på samma ställe och allt det som bandet själva vill dela med sig av. Jag tror det säger sig självt att det är rena drömmen för ett angelhead (som även är ett av begreppen som nämns). Texterna är utifrån men beskriver ändå livet inuti The Ark. Humorn är hög och bandet får, på sitt eget sätt, slå hål på skvaller, rykten och felciteringar. "Såhär är det, älska oss eller dra" skulle man kunna säga.

Kommentarer blir vi mycket tacksamma för! :)

(taget från min privata blogg)

Jobbas på ett par andra inlägg för tillfället, håll till godo!

//Kanin

"Att lyssna på The Ark är för mig inte bara ett musikval, utan en livsstil"

Det var när jag gick i sjuan, för ungefär 4,5 år sen, som jag hörde The Ark för första gången. Min syster visade att vi hade fyra låtar med dem på datorn. Från State of The Ark. Jag lyssnade, och lade sedan in låtarna på min nya mp3 (med riktigt stort minne, 112 mb). Och fortsatte lyssna. Om och om igen. This Piece of Poetry och Clamour for Glamour fastnade väldigt bra. Det gick några månader, och jag slutade lyssna på låtarna. Som man brukar göra med låtar som man är beroende av ett kort tag. 

Det fanns ett annat band som jag lyssnade ganska mycket på den tiden, eller låtsades att jag gjorde iallafall. The Darkness (vilka faktiskt var ett väldigt bra band). De skulle komma till Sverige, och The Ark skulle vara förband! Det var jag ju tvungen att se. The Ark visste jag ju vilka de var och de var ju jättebra! Även att jag bara hade hört fyra låtar. Från konserten har jag inte så många minnen. Mer än att det var otroligt vackert när Justin Hawkins spelade Blind Man på syntheziern. Det jag minns bäst är Let Your Body Decide och att Ola hade på sig svarta änglavingar.





Efter konserten var jag helt förälskad. Helt olagligt laddade jag hem alla The Ark's skivor och lyssnade om och om igen. Den terminen i sjuan mådde jag nog inte helt bra, allt var upp och ner. En ny värld, med många nya människor och jag var tvungen att hitta en ny plats i en ny klass. Och jag bråkade med vad som kändes som ganska många människor. Där blev The Ark min hjälp. Min egna värld som jag kunde gå in till när jag ville. Under höstterminen i åttan svalnade mitt intresse för The Ark något, tills de blev aktuella i melodifestivalen och skulle släppa en ny singel! 

Jag levde fortfarande ganska ensam med min kärlek till The Ark. Nästan ingen förstod vad jag såg i det här underbara bandet. Fällde dryga kommentarer m.m. 
23 april gick jag på en konsert i Stockholm. Det är en av de underbaraste stunderna i mitt liv. Under sommaren gick jag på tre konserter till. Den sista var i Norrköping, den sista på The Ark's Sverige turné. 

Fram tills nu hade jag nästan inte haft någon kontakt alls med andra Angelheads. Jag hade pratat med några som jag hittat på stallet.se (faktiskt var det en väldigt intressant sida att diskutera musik på). Men ingen som jag pratat speciellt mycket med. Jag fick också kontakt med en tjej som min syster hade träffat under sommaren. Men vi pratade inte heller så mycket. Någon gång runt slutet av 2007 och början av 2008 fick jag helt plötsligt mycket mera kontakt med två från Arkmaniacs och så tjejen som min syster hade träffat. Och hur jag och Ida (Pingvin) träffades har Ida redan förklarat. Hur Elise (Kanin) och jag träffades har också förklarats. Den andra tjejen från Arkmaniacs var Lizette (som är det enda Arkfanet i närheten), en underbar människa som jag genom ett massutskickat mejl kom fram till också kände Ida. Och tillsammans vågade vi en dag ringa till henne. Och på den vägen är det. Det är stort avstånd mellan oss, men vi träffas så ofta vi kan.

// Får

Måste bara berätta om den fina singeln som jag köpte på Tradera förra veckan och som kom på posten igår. Tell Me This Night Is Over i radio edit. Jag hade faktiskt aldrig hört den versionen förrut, men den var väldigt fin. Jag kan inte säga om den eller allbum versionen är bäst, de är liksom fina på varsitt sätt. Ungefär som The Arks Vs Maia Hirazawas versioner av The Worrying Kind. 
Just nu är Tracks igång och vi hoppas såklart att Ark kan klättra en placering, till förstaplatsen! Ark har ju för övrigt en bra historia på Tracks, t.ex. det enda bandet som legat etta och två samtidigt. Det var den tiden, under 2007 som fick mig att börja rösta på Tracks, det var otroligt att se Ark på de två översta raderna i röstningslistan. Det har för alltid satt dem på en speciell plats i den svenska musikhistorien.

//Kanin

Det som började som en glädje i en för mig nyfunnen musik skulle sluta i en hel värld som öppnade sig, och vänskapsband för vlivet.
Min resa in i ark världen började 2004, tiden då One of us is gonna die young spelades flitigt på radion. Jag fastnade ganska fort för den sången, tyckte om det väldigt mycket. Men jag vart ändå inte totalt såld på den. Sedan gick tiden, höst blev vår och The Ark släppte ännu en singel denna gången Clamour for glamour. Jag minns första gången jag hörde den, det var på något porogramm på tv, grabbarna hade sina mörkgröna kläder på sig
och jag blev fast.



I det ögonblicket existerade inget annat än dom och jag.
Jag var tvungen att köpa singeln, allt annat var otänkbart. Sagt och gjort, singeln köptes jag minns hur jag lyssnade på den i bilen på vägen hem. Jag var sådär barnsligt lycklig som man kan känna sig ibland.
Clamour for glamour var inte enda spåret på skivan, när tonerna till låten tystnat hördes någonting annat. Stay Real/Look Sweet jag blev om möjligt ännu mer såld på denna fantastiska musik som jag hittat.

Lika såld är jag idag, och ärligt talat vet jag inte vad jag hade gjort om jag inte köpt den där singeln och blivit fullkomligt såld. För sakta men säkert kom jag in i en helt annan värld. Där bara jag och dom existerade.
Hösten 2006 då jag började högstadiet köpte jag min we are the ark skiva, jag lyssnade och älskade.

Under högstadiet ville jag helst sjunka under jorden hela tiden. Jag lyssnade på Aint to proud to bow dagarna i ända, speciellt när jag gick genom korridorerna och det kändes som att alla människors ögon granskade mig och såg ner på mig. När jag gick in i deras värld kunde ingen skada mig, där var jag någon och jag var bra som jag var.

Tiden gick, jag fortsatte förälska mig i The Arks underbara musik och allt som hörde bandet till.
Jag hittade en fan-sida som jag belv medlem på, var väl inte så himla aktiv på den sidan då. Men efter ett tag, då Arken var med i melodifestivalen började det hända grejjer på den sidan.

Det belv en väldig intensiv period av att prata med ark-fans över hela sveriges land. Jag träffade några människor som jag pratade skapligt mycket med, med en del bytte jag bara mail aderss sen hände det inget mer.
Kring julen 2008 hade jag en kontakt på msn som drog till sig en massa extra uppmärksamhet från min sida. Denna person hade nämligen virus på sin dator och skickade ut automatiska spam-meddelanden varenda gång denne loggade in. Efter ett tag började detta gå mig på nerverna, jag bestämde mig för att prata med människan och kolla vem det var.
Sagt och gjort, det visade sig att männsikan men virus på sin dator var en av de som jag bytt mail adress med på ark sidan utan något som helst resultat(än så länge).
Vi började i alla fall prata, mycket och länge. Många långa diskussioner om the ark, annan musik eller livet i allmänhet. Vi insåg snabbt att vi hade väldigt mycket gemensamt.

Sommaren 2009 träffade jag flickan med spam-meddelandena även kallad Linnea(Får) och Lizette(En annan fin flicka som inte skriver här). Hur jag vågade åka över 100 mil för att träffa människor som jag bara pratat i telefon med och hur jag fick lov av mina föräldrar har jag ingen aning om. Men en sak vet jag. Det var bland det bästa jag gjort i hela mitt liv.
Elise(Kanin) träffade jag egentligen före jag träffade Linnea men det är en lite förvirrande historia så den tar jag kanske någon annan gång!

Idag är dessa flickor tre av mina absolut bästa vänner, en sådan självklar del av mitt liv att ett liv utan dem vore helt otänkbart, och allt detta tack vare Arken.

// Pingvin

Arkister all over the world har knappast missat den goda nyheten; att Ola Salo blev pappa till en dotter i tisdags, Judith blev namnet.
Denna nyheten nådde mig imorse då jag fick ett sms med beskedet mitt under min spanska lektion, jag kunde inte låta bli att bara le med hela ansiktet. Och sedan dess har jag varit på topphumör! Det mesta ser liksom ljust ut i mitt liv, fast en del egentligen är skit. Tur att man har små ljuspunkter att glädja sig åt :)

//Kanin

Bryter introduktionen med en liten söt video:



Nu finns föresten Marabou med Martin smak! Det där förklarar vi en annan gång...;)

//Kanin

Det är jag som är Linnea, även kallad får. Just nu har jag rätt fullt upp så min "hitta The Ark historia" kommer lite senare. Jag ska också försöka förklara varför vi kallar varandra för Får, Pingvin och Kanin. Dock kan det bli lite rörigt. Men det får bli en annan gång, snart!

Måste bara säga, att börja skriva på en ny blogg känns väldigt fräscht! Nytt, spännande roligt, med risk för att låta fjortis, men så tycker jag. Och ja, den här bloggen kräver sin lilla förklaring och den skall ni, kära läsare, få.

För att egentligen ta det från allra första början kanske jag skall starta med mig själv.
Jag började lyssna på The Ark redan som 10 åring, under 2002 då de släppte sitt andra allbum "In Lust We Trust". Det var en helt ny upplevelse, musiken liknande ingenting jag hört innan och den kom precis i rätt tidpunkt i mitt liv. Jag minns att jag under lektionerna i 4an och 5an satt och lyssnade på både "In Lust We Trust" och första allbumet "We Are The Ark" på min freestyle. I november 2002 tog min mamma (som jag för övrigt har att tacka för att jag överhuvudtaget lyssnar på dem) med mig på The Ark-konsert i Lisebergshallen i Göteborg.
Denna kväll var magisk, även om jag satt på sittplats lååångt ifrån scenen. Och här någonstans skulle man väll kunna säga att "på den vägen var det".
Men för att komma till historien om denna blogg får vi hoppa fram några år.
Sommaren 2007 var jag på scoutläger nere i Skåne, det kan ju låta som att det har väldigt lite att göra med Ark.
Men, på detta scoutläger träffade jag en massa nya människor bl.a. Lisa från Björsäter. Efter lägret höll vi kontakten och ca ett halvår senare kom vi fram till att både jag och hennes lillasyster ju var Arkfans, Angelheads.
Linnea, som lillasystern i fråga heter, och jag blev snabbt bra vänner och genom henne lärde jag även känna Ida från Boden som också är ett Angelhead. Det är alltså vi tre upphovskvinnor till denna blogg, ihopsammlade genom ett trollslag kallade kontakter och internet och p.g.a. Sveriges, kanske världens, bästa band.

Den 8e augusti 2009 åkte vi tre till Helsingborg. En vackrare dag får man leta efter, solen sken, havet glittrade och nyckelpigorna flög omkring. Vi var där för att se Ola Salo och Per Tengstrand inviga Helsingborgs pianofestival, något som vi såklart bara ville göra p.g.a. att Ola var med, i alla fall från allra första början.
I och med att ingen av oss var speciellt orienterade i Helsingborg tog vi oss direkt bort till Dunkers kulturhus, där föreställningen senare skulle äga rum. Där var redan folk på plats, som skulle se första föreställningen, vi skulle gå på den senare. Vi gick omkring där ganska snurriga, i våra likadana The Ark t-shirtar. Sedan tänkte vi att det kunde ju vara kul att kolla runt i presentshopen. Där, på andra sidan glaset, i solskenet, där stod han. Ola Salo.
Linnea såg honom först och till en början trodde vi henne inte! Men när vi insåg att det var sanning började vi hyperventilera, hoppa omkring och säkert lite till. Jag minns att vi sa: "Där är Ola! Och han har cheap monday jeans!"
Vad skulle vi nu göra? Vi kunde ju inte sumpa denna chansen att faktiskt få prata med honom! Men skulle vi verkligen våga gå fram? Efter att ha suttit en stund, i fåtöljerna precis bredvid tog jag tillslut mod till mig och drog med de andra fram till Ola. Dock visste jag ju inte riktigt vad jag skulle säga och vad jag sa är väll inte direkt mitt stoltaste ögonblick;
"Ola, vi är tre nördar som vill prata med dig"
Varpå Ola svarade typ; "Jaha, vad roligt!"
Så fick vi varsin kram och stod där och pratade med honom i ca 10 minuter, 10 av de bästa minutrarna i mitt liv.


Efter det var såklart föreställningen helt fantastisk, med både Ark låtar i ny tappning och en del, för mig, nya klassiska bekantskaper. Efteråt träffade vi, och alla andra fans, Ola igen och då fick han en banan (men den historien överlämnar jag till mina vänner att förklara). 

Calleth You Cometh I, här tittar Ola rakt på oss och min puls steg hööögt!

Om mindre än 2 veckor släpper The Ark sitt femte allbum. Vi har alla tre förhandsbokat det och får skivan plus det speciella magasinet i brevlådan samma dag. Sedan i höstas har bandet bloggat på en studioblogg där man har kunnat följa hela processen och fått lite inbli ck i repningarna. Det var under hösten ljuspunkterna i min vardag!

Pagemastern har börjat ta tag i designen lite smått på denna sida,
i väntan på inspiration och tid så får detta duga.

Japp, ni såg rätt videon till Superstar har släpptes en dag som denna.
(Nog för att jag tvivlar på att någon har missat det, men man vet ju aldrig)

Måste säga att jag tycker att den är mysig och lite mystisk. Fast jag blev helt varm i hjärtat när jag såg den.
Härligt jobbat grabbar.


p.s Innom en snar framtid kommer en liten presentation om villka vi är och vad vi pysslar med här,
så håll ögonen öppna.