Måste bara säga, att börja skriva på en ny blogg känns väldigt fräscht! Nytt, spännande roligt, med risk för att låta fjortis, men så tycker jag. Och ja, den här bloggen kräver sin lilla förklaring och den skall ni, kära läsare, få.

För att egentligen ta det från allra första början kanske jag skall starta med mig själv.
Jag började lyssna på The Ark redan som 10 åring, under 2002 då de släppte sitt andra allbum "In Lust We Trust". Det var en helt ny upplevelse, musiken liknande ingenting jag hört innan och den kom precis i rätt tidpunkt i mitt liv. Jag minns att jag under lektionerna i 4an och 5an satt och lyssnade på både "In Lust We Trust" och första allbumet "We Are The Ark" på min freestyle. I november 2002 tog min mamma (som jag för övrigt har att tacka för att jag överhuvudtaget lyssnar på dem) med mig på The Ark-konsert i Lisebergshallen i Göteborg.
Denna kväll var magisk, även om jag satt på sittplats lååångt ifrån scenen. Och här någonstans skulle man väll kunna säga att "på den vägen var det".
Men för att komma till historien om denna blogg får vi hoppa fram några år.
Sommaren 2007 var jag på scoutläger nere i Skåne, det kan ju låta som att det har väldigt lite att göra med Ark.
Men, på detta scoutläger träffade jag en massa nya människor bl.a. Lisa från Björsäter. Efter lägret höll vi kontakten och ca ett halvår senare kom vi fram till att både jag och hennes lillasyster ju var Arkfans, Angelheads.
Linnea, som lillasystern i fråga heter, och jag blev snabbt bra vänner och genom henne lärde jag även känna Ida från Boden som också är ett Angelhead. Det är alltså vi tre upphovskvinnor till denna blogg, ihopsammlade genom ett trollslag kallade kontakter och internet och p.g.a. Sveriges, kanske världens, bästa band.

Den 8e augusti 2009 åkte vi tre till Helsingborg. En vackrare dag får man leta efter, solen sken, havet glittrade och nyckelpigorna flög omkring. Vi var där för att se Ola Salo och Per Tengstrand inviga Helsingborgs pianofestival, något som vi såklart bara ville göra p.g.a. att Ola var med, i alla fall från allra första början.
I och med att ingen av oss var speciellt orienterade i Helsingborg tog vi oss direkt bort till Dunkers kulturhus, där föreställningen senare skulle äga rum. Där var redan folk på plats, som skulle se första föreställningen, vi skulle gå på den senare. Vi gick omkring där ganska snurriga, i våra likadana The Ark t-shirtar. Sedan tänkte vi att det kunde ju vara kul att kolla runt i presentshopen. Där, på andra sidan glaset, i solskenet, där stod han. Ola Salo.
Linnea såg honom först och till en början trodde vi henne inte! Men när vi insåg att det var sanning började vi hyperventilera, hoppa omkring och säkert lite till. Jag minns att vi sa: "Där är Ola! Och han har cheap monday jeans!"
Vad skulle vi nu göra? Vi kunde ju inte sumpa denna chansen att faktiskt få prata med honom! Men skulle vi verkligen våga gå fram? Efter att ha suttit en stund, i fåtöljerna precis bredvid tog jag tillslut mod till mig och drog med de andra fram till Ola. Dock visste jag ju inte riktigt vad jag skulle säga och vad jag sa är väll inte direkt mitt stoltaste ögonblick;
"Ola, vi är tre nördar som vill prata med dig"
Varpå Ola svarade typ; "Jaha, vad roligt!"
Så fick vi varsin kram och stod där och pratade med honom i ca 10 minuter, 10 av de bästa minutrarna i mitt liv.


Efter det var såklart föreställningen helt fantastisk, med både Ark låtar i ny tappning och en del, för mig, nya klassiska bekantskaper. Efteråt träffade vi, och alla andra fans, Ola igen och då fick han en banan (men den historien överlämnar jag till mina vänner att förklara). 

Calleth You Cometh I, här tittar Ola rakt på oss och min puls steg hööögt!

Om mindre än 2 veckor släpper The Ark sitt femte allbum. Vi har alla tre förhandsbokat det och får skivan plus det speciella magasinet i brevlådan samma dag. Sedan i höstas har bandet bloggat på en studioblogg där man har kunnat följa hela processen och fått lite inbli ck i repningarna. Det var under hösten ljuspunkterna i min vardag!