Imorgon
Imorgon samlas vi på Peace and Love. Det kommer bli awsome! Minst lika bra som förra året!
Det känns så sjukt länge sen, fast ändå så självklart. Som att jag har varit där hela tiden sen förra året. Men imorgon är vi där, för mig andra gången och första gången för Ida och Elise. Plus några till folk. Awsooome!
Det känns så sjukt länge sen, fast ändå så självklart. Som att jag har varit där hela tiden sen förra året. Men imorgon är vi där, för mig andra gången och första gången för Ida och Elise. Plus några till folk. Awsooome!
Om tre dagar bär det av mot Peace and Love
Om tre dagar rullar bilen mot Borlänge och Peace and Love, och just nu håller jag på att lyssna in mig på de jag har tänkt att se. För tillfället är det The Animal Five, som jag hittade av en slump för en vecka sedan. Lyssnade igenom Peace and Loves officiella spellista och så kommer en cover på Säkert!'s låt Vi kommer att dö samtidigt. Jag blev helt lycklig och började lyssna lite mer på dem och de är väldigt mysiga. De är verkligen några som jag rekomenderar till er, särskilt er som ska till Peace and Love och kan se dem.
Andra jag ska se är Shout Out Louds, Vampire Weekend, The Hives, The Kooks och Motoboy
Andra jag ska se är Shout Out Louds, Vampire Weekend, The Hives, The Kooks och Motoboy
Knonwn as the others
Kanske är det så att den här ganska inaktiva bloggen mest är ett sätt för oss tre att hålla kontakten. Vet inte om det är någon annan som egentligen läser den här. Jag blir iallafall oerhört lycklig när jag ser att Ida eller Elise har eller håller på med ett inlägg. De skriver så bra, jag blir alltid lite avundsjuk när de skrivit något. De lyckas fånga de där känslorna som gör att man vill fortsätta läsa.
Kanske är det så att det är för att de är mina bästa vänner och vi ofta har en förmåga att tänka ganska lika. Eller så är det så att de har en begåvning för att skriva.
Idag är det iallafall två veckor kvar tills tunrépremiären. Jag har börjat få det där pirret i magen nu. Tänk att det är snart tre år sedan jag såg dem sist. Tiden sen dess har gått oerhört fort. Jag tänkte på det imorse. Att egentligen känns det som ingen tid alls sen jag satt på bussen hem och läste igenom texterna till låtarna på Prayer For The Weekend. Det har hänt otroligt mycket sedan dess, ändå känns det som att det är precis som då. Är det ändå inte konstigt hur mycket en person kan förändras och ändå vara samma människa? Nu ska jag sluta flumma. Det jag egentligen tänkte skriva efter de två första meningarna var att jag försöker lyssna in mig på massa ny musik till Peace and Love. Mina tankar är rätt bra på att försvinna någon annanstans.
Kanske är det så att det är för att de är mina bästa vänner och vi ofta har en förmåga att tänka ganska lika. Eller så är det så att de har en begåvning för att skriva.
Idag är det iallafall två veckor kvar tills tunrépremiären. Jag har börjat få det där pirret i magen nu. Tänk att det är snart tre år sedan jag såg dem sist. Tiden sen dess har gått oerhört fort. Jag tänkte på det imorse. Att egentligen känns det som ingen tid alls sen jag satt på bussen hem och läste igenom texterna till låtarna på Prayer For The Weekend. Det har hänt otroligt mycket sedan dess, ändå känns det som att det är precis som då. Är det ändå inte konstigt hur mycket en person kan förändras och ändå vara samma människa? Nu ska jag sluta flumma. Det jag egentligen tänkte skriva efter de två första meningarna var att jag försöker lyssna in mig på massa ny musik till Peace and Love. Mina tankar är rätt bra på att försvinna någon annanstans.
Håkan Hellström och lite till
Om 10 dagar beger vi oss av till Borlänge för att alla tre stråla samman under Peace and Love festivalen, där som sagt The Ark har sin turnépremiär under festivalens andra dag. Eftersom jag redan imorgon åker iväg mot Östersund en sväng innan avfärden mot Borlänge, så står eller snarare ligger min 55 liters ryggsäck till bristningsgränsen packad på mitt sovrumsgolv. Det var slit och viljestyrka som fick den väskan packad kan jag meddela.
Men det var egentligen inte alls detta jag tänkte skriva om, som ni nog av rubriken kan förstå.
Säger jag Håkan Hellström så tar jag för givet att hälften av er jublar och hälften av er buar. Det finns nog få svenska popartister som har lyckats göra ett sådant intryck på det svenska musiklivet som han. En som väckt debatt med "ett litet projekt", som debutskivan "Känn ingen sorg för mig Göteborg" faktiskt var från början.
Just nu håller jag på och läser boken "Håkan Hellström - texter om ett popfenomen" som är ett ihopplock av artiklar, intervjuer, recensioner etc. från Håkans karriär fram till förra skivan "Försent för Edelweiss" (2008). Mig har den slukat helt, jag som annars läser böcker otroligt långsamt. Men så är det ju också så att jag älskar Håkan Hellström. Jag är inte en av de Håkanister som skolkat för att vänta utanför en av de berömda Lisebergsspelningarna (den enda jag varit på kom jag till precis innan), jag äger ingen sjömanskostym och jag har inte ens köpt alla skivorna. Jag är väll en såndär som i skuggan av de mest hängivna fansen kan alla texter, blir skitglad när "Kom igen Lena" spelas ute på krogen, läser denna boken och tycker att min absolut roligaste utekväll var på en Håkan Hellström-kväll på Haket i Göteborg. Nu känns det som att jag än en gång flummade in på det här med fans-identitet, så vi går vidare...
Det är svårt att skriva något om Håkan som ingen redan har skrivit. Så jag antar, för att säga något om denne man så får jag väll säga exakt vad jag tycker.
För mig är Håkan, efter Ark förstås, den som gör de texter som verkligen beskriver de problem, ångeststunder och bra stunder som man som människa upplever. Musiken och rytmerna får mig att vilja dansa och leva ut. Dessutom får han mig att inse hur vackert mitt Göteborg är, med alla dess fram- och baksidor, hur man liksom bara inte kan ogilla den, trots dess nackdelar. Genom Håkans musik har jag mognat på många sätt, kanske också mognat fram en tanke om att jag aldrig riktigt vill bli vuxen, lite Peter Pan. Precis som Arks texter handlar också Håkans en del om att man skall leva ut och vara sig själv. För att detta inte skall bli för mycket förhärligande så slutar jag här.
Jag slutar detta inlägg med ett tips. Som jag skrivit innan gillar jag också Green Day (som jag förövrigt var på en magisk konsert med för 2 veckor sedan) och deras musikal American Idiot går just nu på Broadway. Det är alltså en musikal helt med Green Day låtar. Just nu sitter jag och lyssnar igenom soundtracket på Spotify och drömmer om att musikalen en dag skall komma till Sverige. Ni kan lyssna här!
Ha en bra sommar vänner, så hörs vi igen!
//Kanin
Men det var egentligen inte alls detta jag tänkte skriva om, som ni nog av rubriken kan förstå.
Säger jag Håkan Hellström så tar jag för givet att hälften av er jublar och hälften av er buar. Det finns nog få svenska popartister som har lyckats göra ett sådant intryck på det svenska musiklivet som han. En som väckt debatt med "ett litet projekt", som debutskivan "Känn ingen sorg för mig Göteborg" faktiskt var från början.
Just nu håller jag på och läser boken "Håkan Hellström - texter om ett popfenomen" som är ett ihopplock av artiklar, intervjuer, recensioner etc. från Håkans karriär fram till förra skivan "Försent för Edelweiss" (2008). Mig har den slukat helt, jag som annars läser böcker otroligt långsamt. Men så är det ju också så att jag älskar Håkan Hellström. Jag är inte en av de Håkanister som skolkat för att vänta utanför en av de berömda Lisebergsspelningarna (den enda jag varit på kom jag till precis innan), jag äger ingen sjömanskostym och jag har inte ens köpt alla skivorna. Jag är väll en såndär som i skuggan av de mest hängivna fansen kan alla texter, blir skitglad när "Kom igen Lena" spelas ute på krogen, läser denna boken och tycker att min absolut roligaste utekväll var på en Håkan Hellström-kväll på Haket i Göteborg. Nu känns det som att jag än en gång flummade in på det här med fans-identitet, så vi går vidare...
Det är svårt att skriva något om Håkan som ingen redan har skrivit. Så jag antar, för att säga något om denne man så får jag väll säga exakt vad jag tycker.
För mig är Håkan, efter Ark förstås, den som gör de texter som verkligen beskriver de problem, ångeststunder och bra stunder som man som människa upplever. Musiken och rytmerna får mig att vilja dansa och leva ut. Dessutom får han mig att inse hur vackert mitt Göteborg är, med alla dess fram- och baksidor, hur man liksom bara inte kan ogilla den, trots dess nackdelar. Genom Håkans musik har jag mognat på många sätt, kanske också mognat fram en tanke om att jag aldrig riktigt vill bli vuxen, lite Peter Pan. Precis som Arks texter handlar också Håkans en del om att man skall leva ut och vara sig själv. För att detta inte skall bli för mycket förhärligande så slutar jag här.
Jag slutar detta inlägg med ett tips. Som jag skrivit innan gillar jag också Green Day (som jag förövrigt var på en magisk konsert med för 2 veckor sedan) och deras musikal American Idiot går just nu på Broadway. Det är alltså en musikal helt med Green Day låtar. Just nu sitter jag och lyssnar igenom soundtracket på Spotify och drömmer om att musikalen en dag skall komma till Sverige. Ni kan lyssna här!
Ha en bra sommar vänner, så hörs vi igen!
//Kanin
Turnépremiär för The Ark!
Snart är det dags för turnépremiär för The Ark på Peace and Love festivalen i Borlänge. Ska ni dit? Vilken låt hoppas ni få höra på turnén iår?
Själv längtar jag enormt mycket dit. Det ska bli himla roligt. Tyvärr ska jag jobba fram till klockan 21 den dagen men förhoppningsvis spelar de efter det :)
Själv längtar jag enormt mycket dit. Det ska bli himla roligt. Tyvärr ska jag jobba fram till klockan 21 den dagen men förhoppningsvis spelar de efter det :)
Pop
Jag har alltid skytt ordet pop som pesten, undvikit allt som har med det att göra och nekat om någon sa att jag lyssnade på pop. Aldrig! Pop är ju sånt de spelar på RixFm och de andra reklamradiokanalerna, det är ingenting jag lyssnar på! Nästan att jag blir irriterad när de spelar en låt som jag faktiskt tycker om.
Men när jag sitter på bussen och lyssnar på musik upptäcker jag att det mesta jag har i min mobil är pop. Jag har förstått att pop inte bara är det som spelas på RixFm, det finns mycket mer och väldigt bra pop. Jag satt och lyssnade på Erik Hassle, och jag kan inte göra annat än att älska hans låtar. De är så sjukt mysiga. Och det är pop. Lite mesigt, småmysigt, inte till för att reta upp någon. Det är musik som är gjort av någon som älskar att skapa musik, inte enbart för att väcka tankar och åsikter. Även om det också är en av anledningarna till att musik är så fantastiskt.
Jag har fortfarande svårt att använda ordet pop för den musik som jag lyssnar på. Jag vet inte varför, men det sitter i. Den där avsmaken. Lustigt, för det är ju väldigt bra musik.
//Får
Men när jag sitter på bussen och lyssnar på musik upptäcker jag att det mesta jag har i min mobil är pop. Jag har förstått att pop inte bara är det som spelas på RixFm, det finns mycket mer och väldigt bra pop. Jag satt och lyssnade på Erik Hassle, och jag kan inte göra annat än att älska hans låtar. De är så sjukt mysiga. Och det är pop. Lite mesigt, småmysigt, inte till för att reta upp någon. Det är musik som är gjort av någon som älskar att skapa musik, inte enbart för att väcka tankar och åsikter. Även om det också är en av anledningarna till att musik är så fantastiskt.
Jag har fortfarande svårt att använda ordet pop för den musik som jag lyssnar på. Jag vet inte varför, men det sitter i. Den där avsmaken. Lustigt, för det är ju väldigt bra musik.
//Får
Något vi får se på scenen i sommar kanske? ;)
//Kanin
