Håkan Hellström i Göteborg



Jag vet inte varför det är så svårt, men det är nog rätt svårt att skriva om konserten som jag och Elise var på i Göteborg. Vi håller på, men är fortfarande inte färdiga, och det är snart en månad sedan konserten. Det var en upplevelse, en fin upplevelse. Men det är svårt att beskriva.

Johnossi!

I fredags spelade Johnossi i Linköping. Jag var där. Igår läste jag att konserten var jättebra, och den fick full pott. Fem plus. Det recensenten inte räknat med där var publiken. För publiken var hemsk. Trängdes, knuffades, bucklades. Istället för att lyssna på musiken stirrade jag in i en skjortklädd rygg och försökte armbåga så många som möjligt.

Men Johnossi var bra, de är ruggigt bra. Det var bara synd att omständigheterna inte var bättre, för jag var trött, för nykter och skulle upp tidigt och visste att jag skulle få för lite sömn. Jag kunde inte riktigt koppla bort tankarna. Dessutom hade jag glömt mina öronproppar.

Annars är livet bra och jag gnällde inte alls

// Får

En vecka sedan tårar, pratstund, autografer, feeling och bortryckta knappar

För, snart, en vecka sedan stod jag tillsammans med ca 10 andra änglaskallar utanför Malmö Konserthus sceningång och pratade med Ola Salo. Det känns surealistiskt att det gått bara en vecka, känns som hundra år sedan. Samtidigt, varje gång jag tittar på bilden på mig och Ola, så känns det som igår. You know the feeling.
För att förklara vad som hände förra helgen snor jag texten från min resdagbok:

"Jag drog alltså till Malmö för att tillsammans med andra The Ark fans bevittna när Ola Salo medverkade på Lunds Studentsångares en av två höstkonserter. Det är såna äventyr man får bege sig ut på när sommarens konserter är över och man lider av obotlig abstinens. För att ni skall förstå vilka tokungar jag var där med krävs en liten presentation av dem. Sandra och Jejje (Jennifer) är två Ark-fans som råkar gå på Munkebäck, granne med min gamla skola Burgården. Vi fick kontakt via facebook och "träffades" första gången under visningen av Ola Salos film Ola Svensson Superstar på Hagabion i Göteborg i januari. Fast då pratade vi knappt med varann, det var istället under sommarens konserter, där vi hamnade på 3 tillsammans, som vi mer lärde känna varandra och när sommaren tog slut hittade vi på detta tillsammans. 
Sara Love lärde jag känna på facebook genom att Sandra och Jejje kände henne. Hon är ett bevis på att man inte behöver tappa sina Ark-fans egenskaper även om man passerat 30. 
På plats fanns även en hel del andra Angelheads som jag mer eller mindre vet vilka de är. Plus såklart Ola själv, Studentsångarna, Jonas Nydesjö som har samarbetat med Ola i hans klassiska verk m.fl. 

Helgen förflöt som följande:

Fredag 29/10: 11:30 samlades jag, Sandra, Jejje, Sara Love och hennes man Micke (som körde) vid Nils Ericsson terminalen för att starta vår ca 30 mil långa resa ner mot Sveriges tredje stad. På vägen pratades det mest om Ark och Ola och musiken som spelades var mestadels Ark. En bra uppladdning med andra ord!

Ca 14:30 släppte Sara Love och Micke av mig, Sandra och Jejje vid vårt vandrarhem Rut och Ragnars, mitt emellan Konserthuset och Rosengård (och några hundra meter från Olas lägenhet!). Vi inackorderade oss innan vi begav oss på lunchjakt vilket tillslut tog oss ändå bort till konserthuset och en Asiatisk restaurang där vi skrattade oss igenom hela måltiden. Vi gick tillbaka till vandrarhemmet för att göra oss i ordning och vandrade sedan tillbaka till konserthuset, nervösa och med pirr i magen. 

Efter en jobbig väntan öppnades dörrarna och vi fick inta våra platser på första raden, lite till vänster. Vilket visade sig vara bland de bästa platserna eftersom det mestadels var där Ola stid under konserten. Studentsångarna sjöng lite själva, bl.a. en del ur Olas klassiska verk "Linneus Rex", innan Ola entrade scenen och sjöng Elvis Costellos "I almost had a weakness". Efter det en tårfylld (från mig och många andra) The Arks "This sad bouquet" och den pigga men tragiska "Heidenröslein" av Schubert. Studentsångarna sjöng ytterligare två verk innan paus och inledde med fyra verk i andra akten, bl.a. en rolig variant av The Drunken Sailor. När Ola åter entrade scenen var det för att sjunga Getsemane ur sin egen översatta Jesus Christ Superstar, så härligt att höra igen! Slutet var såklart den alltid så känslosvallande och tårdrypande (återigen, från mig och många andra) The Arks "Calleth you cometh I". Det blev dock två extranummer i form av Sjöbergs Tonerna (citat från Ola: "Det har varit en sådan fin kväll att vi nu behöver lite äkta svensk urskogsångest") och Nesun Dorma med hela kören. 

Efter denna känslomässiga berg- och dalbana i himmelriket blev det lite förvirring innan vi hittade Ola tillsammans med en massa andra Angelheads utanför sceningången på Konserthusets vänstersida. Jag, Sandra och Jejje stod lite i bakgrunden för att vänta in att den stora folkmassan skulle skingra sig en aning. När några fått sina autografer och gått, Sara Love gett Ola presenter och vinkat hej då, så var vi kanske 10 personer kvar. 

Vi tog kort tillsammans med Ola, fick lite autografer (bl.a. på min sko!) och sedan stod vi där allesammans och pratade med honom i ca en timme. Tillslut var han tvungen att bege sig hem, märkte då att Annelie, hans fru, tagit cykeln så han fick gå hem :P
Utmattade och uppspeedade begav vi oss till vandrarhemmet och tittade på tv, pratade, lyssnade på videos, tittade på bilder m.m. från kvällen inna vi kröp till kojs.


Lördag 30/10: Vi vaknade en stund innan väckarklockan skulle ringt av Sara Love som ringde och kollade så att allt var ok. Därefter snoozade vi i nästan en timme innan vi gjorde i ordning oss, packade och checkade ut. Under dagen strosade vi runt i Malmö, åt frukost ståendes i ett gathörn, var på English Shop och Cool Stuff, lunchade på Max m.m. Vi kom fram till att Göteborg nog är finare än Malmö. Det var ganska skräpigt och grått, även om det såklart fanns en hel del fina delar. Och så bor ju hela The Ark där, bara det gör ju staden fin! :D

En lyckad helg med fina människor, fin musik och fiiiin ängel! <3"



Verkar som jag var den enda som "vågade" filma i Malmö (det var nämligen inte tillåtet). I alla fall om man kollar youtube.

//Kanin

RSS 2.0