Och den sista av våra Ark-berättelser
"Att lyssna på The Ark är för mig inte bara ett musikval, utan en livsstil"
Det var när jag gick i sjuan, för ungefär 4,5 år sen, som jag hörde The Ark för första gången. Min syster visade att vi hade fyra låtar med dem på datorn. Från State of The Ark. Jag lyssnade, och lade sedan in låtarna på min nya mp3 (med riktigt stort minne, 112 mb). Och fortsatte lyssna. Om och om igen. This Piece of Poetry och Clamour for Glamour fastnade väldigt bra. Det gick några månader, och jag slutade lyssna på låtarna. Som man brukar göra med låtar som man är beroende av ett kort tag.
Det fanns ett annat band som jag lyssnade ganska mycket på den tiden, eller låtsades att jag gjorde iallafall. The Darkness (vilka faktiskt var ett väldigt bra band). De skulle komma till Sverige, och The Ark skulle vara förband! Det var jag ju tvungen att se. The Ark visste jag ju vilka de var och de var ju jättebra! Även att jag bara hade hört fyra låtar. Från konserten har jag inte så många minnen. Mer än att det var otroligt vackert när Justin Hawkins spelade Blind Man på syntheziern. Det jag minns bäst är Let Your Body Decide och att Ola hade på sig svarta änglavingar.
Efter konserten var jag helt förälskad. Helt olagligt laddade jag hem alla The Ark's skivor och lyssnade om och om igen. Den terminen i sjuan mådde jag nog inte helt bra, allt var upp och ner. En ny värld, med många nya människor och jag var tvungen att hitta en ny plats i en ny klass. Och jag bråkade med vad som kändes som ganska många människor. Där blev The Ark min hjälp. Min egna värld som jag kunde gå in till när jag ville. Under höstterminen i åttan svalnade mitt intresse för The Ark något, tills de blev aktuella i melodifestivalen och skulle släppa en ny singel!
Jag levde fortfarande ganska ensam med min kärlek till The Ark. Nästan ingen förstod vad jag såg i det här underbara bandet. Fällde dryga kommentarer m.m.
23 april gick jag på en konsert i Stockholm. Det är en av de underbaraste stunderna i mitt liv. Under sommaren gick jag på tre konserter till. Den sista var i Norrköping, den sista på The Ark's Sverige turné.
Fram tills nu hade jag nästan inte haft någon kontakt alls med andra Angelheads. Jag hade pratat med några som jag hittat på stallet.se (faktiskt var det en väldigt intressant sida att diskutera musik på). Men ingen som jag pratat speciellt mycket med. Jag fick också kontakt med en tjej som min syster hade träffat under sommaren. Men vi pratade inte heller så mycket. Någon gång runt slutet av 2007 och början av 2008 fick jag helt plötsligt mycket mera kontakt med två från Arkmaniacs och så tjejen som min syster hade träffat. Och hur jag och Ida (Pingvin) träffades har Ida redan förklarat. Hur Elise (Kanin) och jag träffades har också förklarats. Den andra tjejen från Arkmaniacs var Lizette (som är det enda Arkfanet i närheten), en underbar människa som jag genom ett massutskickat mejl kom fram till också kände Ida. Och tillsammans vågade vi en dag ringa till henne. Och på den vägen är det. Det är stort avstånd mellan oss, men vi träffas så ofta vi kan.
// Får
Det var när jag gick i sjuan, för ungefär 4,5 år sen, som jag hörde The Ark för första gången. Min syster visade att vi hade fyra låtar med dem på datorn. Från State of The Ark. Jag lyssnade, och lade sedan in låtarna på min nya mp3 (med riktigt stort minne, 112 mb). Och fortsatte lyssna. Om och om igen. This Piece of Poetry och Clamour for Glamour fastnade väldigt bra. Det gick några månader, och jag slutade lyssna på låtarna. Som man brukar göra med låtar som man är beroende av ett kort tag.
Det fanns ett annat band som jag lyssnade ganska mycket på den tiden, eller låtsades att jag gjorde iallafall. The Darkness (vilka faktiskt var ett väldigt bra band). De skulle komma till Sverige, och The Ark skulle vara förband! Det var jag ju tvungen att se. The Ark visste jag ju vilka de var och de var ju jättebra! Även att jag bara hade hört fyra låtar. Från konserten har jag inte så många minnen. Mer än att det var otroligt vackert när Justin Hawkins spelade Blind Man på syntheziern. Det jag minns bäst är Let Your Body Decide och att Ola hade på sig svarta änglavingar.
Efter konserten var jag helt förälskad. Helt olagligt laddade jag hem alla The Ark's skivor och lyssnade om och om igen. Den terminen i sjuan mådde jag nog inte helt bra, allt var upp och ner. En ny värld, med många nya människor och jag var tvungen att hitta en ny plats i en ny klass. Och jag bråkade med vad som kändes som ganska många människor. Där blev The Ark min hjälp. Min egna värld som jag kunde gå in till när jag ville. Under höstterminen i åttan svalnade mitt intresse för The Ark något, tills de blev aktuella i melodifestivalen och skulle släppa en ny singel!
Jag levde fortfarande ganska ensam med min kärlek till The Ark. Nästan ingen förstod vad jag såg i det här underbara bandet. Fällde dryga kommentarer m.m.
23 april gick jag på en konsert i Stockholm. Det är en av de underbaraste stunderna i mitt liv. Under sommaren gick jag på tre konserter till. Den sista var i Norrköping, den sista på The Ark's Sverige turné.
Fram tills nu hade jag nästan inte haft någon kontakt alls med andra Angelheads. Jag hade pratat med några som jag hittat på stallet.se (faktiskt var det en väldigt intressant sida att diskutera musik på). Men ingen som jag pratat speciellt mycket med. Jag fick också kontakt med en tjej som min syster hade träffat under sommaren. Men vi pratade inte heller så mycket. Någon gång runt slutet av 2007 och början av 2008 fick jag helt plötsligt mycket mera kontakt med två från Arkmaniacs och så tjejen som min syster hade träffat. Och hur jag och Ida (Pingvin) träffades har Ida redan förklarat. Hur Elise (Kanin) och jag träffades har också förklarats. Den andra tjejen från Arkmaniacs var Lizette (som är det enda Arkfanet i närheten), en underbar människa som jag genom ett massutskickat mejl kom fram till också kände Ida. Och tillsammans vågade vi en dag ringa till henne. Och på den vägen är det. Det är stort avstånd mellan oss, men vi träffas så ofta vi kan.
// Får
Kommentarer
Trackback
