Suck, meningen var ju att jag skulle skriva en del om sommarens två sista The Ark spelningar (Liseberg och Linköping). Men det blev aldrig av och nu känns det kanske lite efter, några bilder får vara med här i alla fall;


Jag vet inte hur många gånger nu jag i resdagbok, dagbok m.m. försökt beskriva hur fantastisk den här sommaren har varit. Det är svårt att finna ord för det, men jag tycker det här är ganska bra i alla fall; 

"Så har jag i alla fall gjort det. Levt min Ark drömmar fullt ut, för en sommar. Vart en galen nörd, träffat andra galna nördar, köat, träffat Ark, levt på langos och pastasallad. Och mycket mer. Jag ångrar ingenting. Det har bara varit så underbart som jag kunde hoppas på. Och lite till."

---

Konsertsommaren avslutades på allvar med Hästpojken och Kristian Anttilas konsert på Liseberg förra fredagen. Anttila var ok, men inte jättebra, kändes som han mest spelade upp en skiva utan att ge ut någon personlighet. Men men. Den egentliga anledningen till att jag var där var för att se Hästpojken, som under sommaren vuxit sig större och större i mitt musikhjärta. "Från där jag ropar" har snurrat sig varm i cd-spelaren sedan jag köpte den i Linköping.
Det var inte så mycket folk på Liseberg denna kväll, men det gjorde inte mig så mycket, jag kom ganska sent men hamnade ändå långt fram :) Det blev magiskt, var uppe i himlen. Gitarrer & bas, trummor & hat var helt fantastisk och Caligula blev den perfekta urladdningen i slutet. Jag gick hem med ett stort leende på läpparna - och Caligula-skivan och en Hästpojken t-shirt.


Sist men inte minst, en bild på sommarens festivalarmar, en sista blick. För efter fredagens konsert åkte några av dem av. Symboliskt, ibland måste man gå vidare lite också.


Kram på er alla! :)

//Kanin