Jag var med om något fantastiskt igår. Jag fick se världens bästa band uppträda i Linköping!

Efter att ha suttit och väntat framför scenen i 12 timmar kom The Ark upp på scenen. Som jag har väntat på det här ögonblicket. Inte för att det var första gången jag såg dem, utan för att det var hemma och det var den bästa upplevelsen i mitt liv. Jag skrek och grät och leendet gick inte att sudda ut. Det var turnéavslutning och The Ark var riktigt tända.

Efter konserten lyckades vi träffa hela bandet. Det delades ut kramar till höger och vänster, tårar rann och lyckan lade sig som ett tjockt moln över oss, ingenting skulle kunna få oss olyckliga då. Ola tackade för allt stöd och support, jag kan bara säga detsamma. Utan dem skulle många av oss faktiskt inte vara där vi är idag. De skänker alla som lyssnar så mycket glädje, hopp och tro.

Idag söndag vaknade jag upp med ont i huvudet, utan röst men lyckan har fortfarande inte försvunnit. Det var helt fantastiskt, och jag tror att många av dem som var där kan hålla med mig om att det var så.

Min text som jag skickade in till corren blev publicerad på nätet. Jag vet att jag tjatar. Men till och med mamma tycker att det är bra skrivet. Och det var sådär fantastiskt.

// Får