Känn ingen sorg för Håkan Hellström i Göteborg



Det är ju nästan pinsamt att det tagit oss så lång tid att skriva om det, men nu skall det väll äntligen bli gjort!

6/11 2010, alltså för över en månad sedan satt vi, kanin och får, utanför Scandinavium i Göteborg och väntade och frös. Tänk vad man kan stå ut med för den goda konstens skulll. Vi väntade på att Håkan Hellström skulle entra scenen inne på den övertäckta isrinken, och det var något vi hade längtat efter, tänkt och väntat på i nästan ett halvår, från den dagen vi köpte biljetterna till den slutsålda konserten. 
Det är väldigt svårt att beskriva Håkans inflytande på publiken och på staden Göteborg. Jag tror de flesta av oss där skulle ha svårt att svara på frågan varför man sitter där och fryser, vad är det egentligen som är så bra med Håkan Hellström? Håkan är ju Håkan. Har man inte känt det kan man inte veta det.
Hur som.
När vi satt där och väntade, eller snarare när jag var inne på Donken på toa, började får prata med några som satt bredvid. Det visade sig vara ett gäng trevliga örebroare som vi sedan höll ihop med i kön. 
Som väntat blev det lite smått kaos i insläppet, dock kanske inte så illa som jag trodde innan. I säkerhetskontrollen ville de ta min termos ifrån mig, men jag sa åt dem att ställa den där sålänge så ordnar jag det. Fem minuter senare gick jag tillbaka och hämtade den när säkerhetsvakten inte såg, stoppade ner den i min väska och gick till garderoben. Man får inte vara dum.
Efter att ha stått i en extremistiskt lång garderobskö med stressångest kunde jag tillslut springa in till ståplatsområdet där får paxat plats åt oss båda. Nu började fjärilarna komma på riktigt och om jag inte minns fel hoppade jag en del upp och ner. 
Ca en halvtimme försenad stod han där i alla fall, efter en introduktion med visa och göteborgsbilder, precis som på Way Out West spelningen i somras. Att beskriva själva konserten är väldigt svårt. Då kommer vi återigen till det där att "var du inte där vet du inte hur det kändes". Men bra var det extremt bra!
(Kanin)

Att komma till Göteborg och gå på en konsert med Håkan Hellström, det är något speciellt. Att se kärleken mellan Göteborg och Håkan är speciell, en kärlek som inte ens finns på en The Ark konsert. Kanske är det samma sak med Lars Winnerbäck i Liköping, jag vet inte, jag har aldrig sett honom i Linköping. Under delar av konserten stod jag och funderade på varför, varför blev det just Håkan som har kommit att bli så älskad, och hatad, av så många? Jag har nog inget svar på det. 

Han höll på i två och en halvtimme. Det kändes som strax över en timme.
När Håkan sjunger så visar han en av sina allra svagaste sidor, han är bräcklig. På scen är han också så närvarande, att det känns som att han har uppmärksamheten på varenda tjomme som är där. Jag tycker att konserten var fantastisk, det var en stor konsert, men ändå var den inte speciellt konstlad och den var väldigt intim. 
(Får)

//Kanin och Får

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0